victoryJumps

Som sagt heter jag Viktoria, bor på en nybyggd hästgård lite utanför Hallstahammar. Med 3 hästar och förhoppningsvis snart en fjärde! Jag har mitt halvblodssto Juliette, men mer känd som Ettan. Hon har precis återhämtat sig från en lång skadeperiod, först fick hon allvarliga muskelbristningar när hon och en av våra andra hästar bråkade i hagen. Hon fick hänga i en hängmatta på Strömsholms djursjukhus i 2 dygn, för att hon absolut inte fick lägga sig.

Vilan satte igång och varade i kanske 1 månad innan jag fick börja skritta, vilket gick åt helvete rent ut sagt. Hon var förjävligt pigg och varje ridpass var ungefär som en rodeo show. Hon hade för mycket kondition och muskler kvar då. Men inte långt senare, hann bara rida i ungefär 2-3 veckor, innan jag hittar henne i hagen, gåendes på tre ben försöker hon komma till mig och kan verkligen inte stödja på vänster bak.

Efter mycket om och men så fick vi komma ner till djursjukhuset efter 1 vecka! Då de hade bett oss att skritta ut på henne, men när jag skulle hoppa upp första gången, blev hon helt galen och stegrade sig och for som en galning överallt. När jag hade satt min vikt i stigbygeln, självklart trodde v att det var ryggen också. Men icke, till slut fick vi komma ner och dom hittade inget fel. Vi fick göra flera såna här besök och vi fick lite hemgångsråd vi skulle göra. Vilket var att promenera 30 minuter 3 gånger om dagen. Och hon fick kortison i musklerna.

Inget hjälpte och vi fick komma ner och röntga hoven ytterligare, då! Efter typ 3 röntgen tillfällen så hittar dom en spricka i hovbenet. Alltså hade hon en hovbensfraktur, som ska behandlas med boxvila. Och här hade jag vart ute och gått massa promenader!? Och då när jag skulle rida första gången så hoppa hon och stegra så mycket att sprickan blev större.

.

Vi fick åka ner till Strömsholm var 8:onde vecka för röntgen och sätta på en ny ringsko som höll allt på plats och gipsa hoven.

.

Nu 10 månader senare, har jag ridit i 3 veckor och håller på att sätta igång henne.

Vi jobbar oss långsamt framåt upp till toppen igen. Hoppa, det kommer vi inte att få göra förns efter jul någongång.

.

.

Idag så tog vi premiärturen på våran nya ridbana! Ettan blev lite väl glad över hur stor den var, och var allmänt spänd och springig i början av passet, men mot slutet vart det mycket bra, efter tusen volter och halvhalter!